martin johnsson

Hej! Jag är bland annat praktiserande scenpoet, det vill säga: jag skriver poesi och framför den i hopp om att underhålla, uppröra, ifrågasätta och vidröra, ja ni vet sånt litteratur brukar göra. Den här grå sidan handlar om min poetiska verksamhet. Här kan du provläsa texter och få veta det du behöver veta för att boka mig.

Jag ingår i poesigruppen Dödsstjärnan, som uppträder tillsammans, och är med i Kaosföreningen scenposi, som arrangerar poesitävlingsformen poetryslam i Norrköping med omnejd.

Jag studerar också vid Linköpings universitet och spelar bas som en del av allkonstprojektet Murderama.

Fler biografiska detaljer...

texter

poesi och prosa på skärmen, både som text och videogram

skissbok

sporadiskt publicerade utdrag ur mina anteckningsböcker

boka

jag kommer väldigt gärna och läser dikter för dig på din skola, din scen eller ditt vardagsrum

Dödsstjärnan Murderama
bild på Martin

just nu

Videobutiken (2008-07-05)

Vad göra ensam i Finspång när de jag hängde med flyttat härifrån och jag mest vill vila upp mig inför den långa kommande veckan? Naturligtvis: plocka i mig filmindustrins övermogna frukter! Den lokala filmuthyraren är underbart oförutsägbar; ingenting där är längre sorterat, förutom att nyare filmer har en egen hylla och att barnfilmerna står för sig. I övrigt är allt huller om buller: romantisk komedi bredvid Lars Norén bredvid Fredagen den 13-filmen där Jason åker ut i rymden... Dessutom ligger den vägg i vägg med Pizzeria Babylon, vars falafelrulle är förträfflig.

Jag är ganska dålig på film överlag (om du nämner en intressant och välfilmad film som alla bör se har jag sannolikt inte sett den), och det här är inte heller något bildningsprojekt. Här är något av det jag satt i mig på sista tiden:
Black Sheep – Genmodifierade zombiefår som äter människor till min förtjusning.
Edward Scissorhands – Änligen! Bekantskapskretsen har tjatat, och visst var den värd besväret. Men även jag börjar efter hand känna igen Tim Burtons stil, och blir tyvärr inte riktigt lika imponerad varje gång.
Sleepy Hollow – Se ovan.
Gladiatress – Min nya favoritkomedi som är ungefär som Asterix och hans vänner, fast med Smack the Pony-typerna och en huvudperson som bär namnet Worthaboutapig.
Capote – Trist men huvudrollsinnehavarens ständigt gråtfärdiga röst är väldigt snygg.
American Pie – Den har kvaliteter, även om det förhoppningsvis inte är de kvaliteter tillverkarna avsåg. Men det är inte lätt att veta, för den känns irriterande väl uttänkt för att på något sätt tilltala alla som skulle kunna tänkas stå ut med den. Kanske ingår även jag i målgruppen, gås förbjude.
Underworld: Evolution – Nästan allting i den här filmen är blåsvart och blänker och det biologiska innehållet är lummigt på ett skojigt sätt.
Fingersmith – Att det står ”miniserie” och ”BBC” på något brukar lova gott, och det här är verligen en orgie i viktorianskt elände och olycklig kärlek. Jag måste gå tillbaks nu och se nästa del.

Dessutom har min syster två dvd:er med Shaun the Sheep. Life’s a treat with Shaun the Sheep!

Sommar, organisation, återuppståndelse (2008-06-29)

Nu har en här sidan bytt skepnad en smula, förhoppningsvis till det bättre. Detsamma gäller poetryslamverksamheten i Norrköping. Från att ha drivits av Dödsstjärnan, med vänliga människors hjälp, har den tagits över av den nybildade Kaosföreningen scenpoesi.

Det ser ut som att jag ska uppträda på Krokstrandsfestivalen i sommar. Jag tänkte provläsa lite ur Trädgårdfesten, kanske, och så några lite snedare texter.

Här finns en ganska lågupplöst och distorterad film från replokalen där Murderama i ett obevakat ögonblick går över till den, enligt uppgift avlidne eller på annat sätt försvunne, doktorns material, och spelar Raggarsvin. Se mig spela bas offentligt för första gången och lägg märke till det änglalika ljuset ovanifrån.


Mer marginalia...