det var en av kvällarna
jag nästan klättrade på väggarna
efter social kontakt
gick ut i förhoppning om nåt bättre
det är kvällen efter
du vill inte prata längre
du vill sova men
jag vill inte
lägger mig i obäddad säng och
rullar täcket så mycket det går
ett ben över det andra
armarna i knut varandra
mjukhånglar jag
mot min egen axel
som om det är någon där
kvällar som denna vill jag
trassla in mig i någon
och aldrig hitta ut
men det fungerar inte inatt
heller
ibland vill jag sätta mg på tåget
destination vartfansomhelst
men jag hamnar inte vartfansomhelst
jag tittar på havet hos föräldrarna
och skriver kärleksbrev i sanden
känner mig som sjutton
håkan hellström på en klippa
jag klarar inte av min hemstad
åker på festival och
ramlar runt bland historier
ser hellre band än är för full
full kan man vara närsomhelst
jag är ensammast på festival
om jag går in i folkmassor kan jag
råka klappa ryggar höfter
ett bröst mot mina figrar
som en sexuell akt blir hoppandet
en gruppsexorgie på flera tusen människor
men ändå är jag ensam
jag skulle kunna ligga med någon
men jag förstör mig själv på
andra sätt istället
för mest av allt vill jag
trassla in mig i nån och dela luft
plocka ord från nåns tunga dra ut meningar
ur nåns tinning fiska upp drömmar ur någons ögon
för att sedan klistra upp dem i ett osynligt kollage i luften
jag vill att någon tar mina ord meningar drömmar och
blandar dem till nu och till framtid
för kvällar när jag är ensam
när jag inte vet vad jag ska ta mig till
går jag vilse i mitt huvud
jag blir så mörkrädd då
Conrad Luckett
Elizabet Westerlund
